DON'T TEAR ME UP

gråmulen himmel, fuktig och kall dimma slingrar sig upp från havet och täcker husen... och allt är tyst, fridfullt och miserabelt.  Fortfarande arbetslös, värdelös å oerfaren. Det mesta är upp och ner nu, socialt missanpassad å lättstött.
Jag har blivit som en riktigt pensionär, sitter hemma heladagarna, gnäller, kikar på "på spåret" en fredagsvkäll, spelar betapet en lärdags kväll, på sin höjd förgyller jag min vardag med en promenad.

Fy fan. Kanske skall sova middag nu med.. fast först en eftermiddags fika, me kakor å kaffe..bröstkaramellerna är visserligen goda, men deförstör mina gamla tänder... för bli till barnbarnen..


//
Pensinoärs -S

i'LL LET YOU DOWN, i'LL MAKE YOU HURT

Okay, ja har tappat det lite. Min ilska och aggression, livet, misären, de har avtagit allt mer å mer under de senaste månaderna, men misströsta icke, för jag är back on track! Misären har återvänt!
Jag är arbetslös, värdelös och miserabel. Dagarna går men inte jag, för jag sitter bara på min ända dag ut å dag in, väntar på att något skall ske. Gör det de , nej? Eller jo, allt blir mer och mer miserabelt.
Det kanske är lite i att ta i med att jag bara sitter ner, ibland lagar jag mat med faktiskt. Jag har även sökt en del jobb, men de är fan ingen som vill hamig för ja är liten å värdelös, misär!

I Söndags var jag på Oasis, dem imponerade inte särskillt mycket på mig. Jag stod å huttrade och funderade på hur jag skulle tysta den fula jävla bruden som stod å porrdansade och viffta me händerna i mitt nylle - trotts att det fanns massvis av plats längre bort. Jag bad henne inte snällt, men bestämmt och ilsket att gå å viffta nån annanstans, men icke. Jag hade stött på ett retard med häst tänder å slitet löshår. Jag gav upp.
Dock skänkte gud mig en liten gnutta hopp och ett gott skratt då hon senare kom tillbaka å hade tappat sin kamera, rätt åt henne faktiskt.
Själva konserten var slötstruken, varken bra eller dålig, den bara var. Jag var även på uselt humör och frös arslet av mig.
Sen vart det donken och vidare till sängen... Vakna upp misär, somna, vakna, misär å så har det fortsatt.

NU, blir det väl nån film, som antagligen kommer vara dålig. Sen sova.. misär


Men först lite;
Leave Me Be - The Zombies

Farväl

//S


JULiET ÅTERVÄNDER ENSAM

Jag är så arg så ja kan spricka vet inte vart ja ska ta vägen.
detta är sista gången jag litar på denna människan fullt ut, aldrig igen.  Helvette.

GAAAAAAAH misär deluxe
Hejdå


//S

iT'S ALLRiGHT

Så, nu var det avklarat, julfirerier, födelsedag och nyår, alltid lika överdrivet, menmen!
Julen var lika rolig som vanligt, om man ens kan säga att den var rolig? Firandet ägede som vanligt rum hemma i vårt kök  tillsamans med the oldies. Otroligt mycket mat, sill i dill, och livliga disskusioner resulterade kvällen i.  Givetvis måste allt gå korrekt till, allt från vad man talar om till i vilken ordning maten skalltas allt  för att inte förstöra julefriden.
I år gick dock det hela relativt smärtfritt och runt elva snåret hoppade jag i bingen.
Födelsedagen var precis som julen  fylld med mat, sandra och malin gjorde även en jätte fin tårta till mig och till den serverades de bubbelvin -lyxigt!
En fylla senare vaknade jag upp, ett år äldre, ett år fulare, men förhoppningsvis ett år klokare, eller?
Nyår, hade jag som vanligt inga höga förväntingar om, därför blev den kalas bra, då tolvslaget ägde rum i en soffa med endast malin och skumpan som sällskap ( då ja vägrade gå ut å frysa för att kika på raketer). Alkoholen flödade ut i mina ådror och 30 minuter senare somnade jag bums, mitt i soffan, mitt i festen och oh va skönt. Slippa allt stök å stoj, vakna upp i soffan utsövd och välmående och starta dagen med en maffig pizza! Resterande delen av dagen utspelade sig i soffan -skönt.

Så, nu är all misär över och vi kan återgå till det vanliga, härligt!

//S

RSS 2.0