DiE! CAUSE i FOUND THE BACKDOOR OUT OF TEENAGE HELL -ALL RiGHT!
Det är någon konstig metalcover på abbas- gimme gimme gimme. Kan flika in med att den är minst lika vedervärdig som orginalet, om inte ännu mer. Jag är dock på tok för lat för att orka byta låt, så får stå ut med oväsendet.
Dagen har varit en rätt misärdäpmande dag, jag tycktes uppfatta ljuset i slutet av tunneln då ja tilldelades det högsta betyget i grafisk illustration, även stående ovationer från min kära lärare.
Itunes shuffle funktion börjar gå mig på nerverna, nu började den randomspela nån gamal dålig popdenga.
Fy, borde nog rensa bland itunes biblioteket, men de orkar jag lika mycket som jag orkar byta låt.
Dagen fortsatte med lite mörkermoln, sen kom ljuset fram igen. Skolan bjöd på italiensk glass, mumma!
Sen bar det av till slottskogen för longboarding och glasserier i solen, mest de sist nämna från min sida dock.
Även jag kan göra underverk, idag hittade jag äntligen min studentklänning. Efter timmars letande och X-antal varv runt Göteborgs alla affärer fann jag den. På det stället jag tittat först på. Det blev den klänningen ja kikade på allra första gången, men var för lat för att testa. Helt super b:igt gjort av mig.
Jag var dessutom superstressad, stressade upp mig totalt, hade en fart lika snabb som om marken under mina fötter var på väg att rasa. Turboskyndade mig, kirrade klänningen, jag näst intill djurade ner till centralen igen för att hinna med bussen. Väl där, upptäcker jag att jag har gott om tid, hinner med att både urinera och införskaffa en pucka, dricka upp den och ändå vänta i 8 minuter till. Allt detta hände på 20 minuter.
Måste sluta, jag har aldrig varit en person som stressar upp mig över något. Inte heller blir rädd för saker och ting, men på senaste tiden har jag börjar bli rädd för de mest löjliga sakerna, som tex att bussen skall välta, att bilen skall köra av vägen. Det är ju sånt som händer jämt menar jag.... Förstår inte va som hänt med mig. Måste sluta med de här miserabla fasonerna, omgående!!
Jag har även genomgått en radikal förändring.
För, när jag gick i 8:an, hade jag oturligt nog sönder min plonka. Jag lånade då, provisoriskt, min systers gamla avlagda vinbruna plonka. Dock blev det aldrig något nytt plånboksinköp. Ett år gick, två år gick.. och nu fem år senare, har jag äntligen fått tummen ur å införskaffat mig en ny. 5 poäng till mig!
//S
Dagen har varit en rätt misärdäpmande dag, jag tycktes uppfatta ljuset i slutet av tunneln då ja tilldelades det högsta betyget i grafisk illustration, även stående ovationer från min kära lärare.
Itunes shuffle funktion börjar gå mig på nerverna, nu började den randomspela nån gamal dålig popdenga.
Fy, borde nog rensa bland itunes biblioteket, men de orkar jag lika mycket som jag orkar byta låt.
Dagen fortsatte med lite mörkermoln, sen kom ljuset fram igen. Skolan bjöd på italiensk glass, mumma!
Sen bar det av till slottskogen för longboarding och glasserier i solen, mest de sist nämna från min sida dock.
Även jag kan göra underverk, idag hittade jag äntligen min studentklänning. Efter timmars letande och X-antal varv runt Göteborgs alla affärer fann jag den. På det stället jag tittat först på. Det blev den klänningen ja kikade på allra första gången, men var för lat för att testa. Helt super b:igt gjort av mig.
Jag var dessutom superstressad, stressade upp mig totalt, hade en fart lika snabb som om marken under mina fötter var på väg att rasa. Turboskyndade mig, kirrade klänningen, jag näst intill djurade ner till centralen igen för att hinna med bussen. Väl där, upptäcker jag att jag har gott om tid, hinner med att både urinera och införskaffa en pucka, dricka upp den och ändå vänta i 8 minuter till. Allt detta hände på 20 minuter.
Måste sluta, jag har aldrig varit en person som stressar upp mig över något. Inte heller blir rädd för saker och ting, men på senaste tiden har jag börjar bli rädd för de mest löjliga sakerna, som tex att bussen skall välta, att bilen skall köra av vägen. Det är ju sånt som händer jämt menar jag.... Förstår inte va som hänt med mig. Måste sluta med de här miserabla fasonerna, omgående!!
Jag har även genomgått en radikal förändring.
För, när jag gick i 8:an, hade jag oturligt nog sönder min plonka. Jag lånade då, provisoriskt, min systers gamla avlagda vinbruna plonka. Dock blev det aldrig något nytt plånboksinköp. Ett år gick, två år gick.. och nu fem år senare, har jag äntligen fått tummen ur å införskaffat mig en ny. 5 poäng till mig!
//S
Kommentarer
Postat av: malin
10 poäng till dig!
(jag orkar aldrig köpa en plånbok, världens tråkigaste sak att lägga pengar på.. som man sen ska ha i)
Trackback
