i'LL LET YOU DOWN, i'LL MAKE YOU HURT

Okay, ja har tappat det lite. Min ilska och aggression, livet, misären, de har avtagit allt mer å mer under de senaste månaderna, men misströsta icke, för jag är back on track! Misären har återvänt!
Jag är arbetslös, värdelös och miserabel. Dagarna går men inte jag, för jag sitter bara på min ända dag ut å dag in, väntar på att något skall ske. Gör det de , nej? Eller jo, allt blir mer och mer miserabelt.
Det kanske är lite i att ta i med att jag bara sitter ner, ibland lagar jag mat med faktiskt. Jag har även sökt en del jobb, men de är fan ingen som vill hamig för ja är liten å värdelös, misär!

I Söndags var jag på Oasis, dem imponerade inte särskillt mycket på mig. Jag stod å huttrade och funderade på hur jag skulle tysta den fula jävla bruden som stod å porrdansade och viffta me händerna i mitt nylle - trotts att det fanns massvis av plats längre bort. Jag bad henne inte snällt, men bestämmt och ilsket att gå å viffta nån annanstans, men icke. Jag hade stött på ett retard med häst tänder å slitet löshår. Jag gav upp.
Dock skänkte gud mig en liten gnutta hopp och ett gott skratt då hon senare kom tillbaka å hade tappat sin kamera, rätt åt henne faktiskt.
Själva konserten var slötstruken, varken bra eller dålig, den bara var. Jag var även på uselt humör och frös arslet av mig.
Sen vart det donken och vidare till sängen... Vakna upp misär, somna, vakna, misär å så har det fortsatt.

NU, blir det väl nån film, som antagligen kommer vara dålig. Sen sova.. misär


Men först lite;
Leave Me Be - The Zombies

Farväl

//S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0